Markus och Jag
"Sover hos dig på din nåder, rör dig fast jag inte får det, önskar att jag bara drömde, att det var en vanlig söndag. Måndag morgon förra året, ångrar hela förra året, ångrar att jag aldrig svara, att jag bara lät det va. Samma nätter väntar alla, utan dig är alla kalla. Långa mörka utan sömn, du ligger med nån annan tönt. Den här staden ägnar dig, alla gator hånar mig ... Jag vet jag har mig själv att skylla .... och längtat efter dig igen ... alla filmer, alla böcker, handlar om dig, alla ryggar tillhör dig tills jag går fram, förlåt jag trodde det var någon annan".
Patetiskt. Det är vad det är det här. Nu får jag skärpa till mig. Jag är ju lycklig. Ska ju vara det i alla fall. Jag önskar jag var MArkus eller Lasse. Jag ska bli författare och skriva grymma böcker. Som twiligt. Som jag nu har börjat läsa. Och som jag älskar. Den har allt jag gillar: Vampyrer och olycklig kärlek. För det måste ju vara så att jag gillar olycklig kärlek. Eftersom jag plågar mig själv hela tiden. Jo, patetiskt.
Patetiskt. Det är vad det är det här. Nu får jag skärpa till mig. Jag är ju lycklig. Ska ju vara det i alla fall. Jag önskar jag var MArkus eller Lasse. Jag ska bli författare och skriva grymma böcker. Som twiligt. Som jag nu har börjat läsa. Och som jag älskar. Den har allt jag gillar: Vampyrer och olycklig kärlek. För det måste ju vara så att jag gillar olycklig kärlek. Eftersom jag plågar mig själv hela tiden. Jo, patetiskt.