0

Dag 09 - Min tro eller livsfilosofi

Brukar väl oftast inte prata så mycket om min tro.

Mest för att om man säger något om ett sånt ämne - som är känsligt och som berör och väcker känslor hos många - så slutar det nästan alltid om att man blir förhörd... Klart att min tro inte är något som jag skäms över, men jag tycker det räcker för mig att jag vet vad jag tror och att jag är trygg i det. Är någon genuint nyfiken så svarar jag gärna på frågor, men orka sitta i förhör om huruvuda jag verkligen kan hela bibeln utantill och om jag verkligen tycker att allt som står där ska gälla - ORDAGRANT, och vad jag har för bevis på att det verkligen funnits en skäggig snubbe som kunde gå på vatten!

För den som inte förstod det så är jag alltså kristen och tror på Gud. Är uppvuxen i en frikyrkofamilj och har gått i söndagsskolan, kyrkan etc under hela min uppväxt. Dock trivdes jag inte jättebra i min hemmaförsamling eftersom jag verkligen inte kände att jag passade in där.. Alla var gamla och jag kände att det inte fanns något utrymme för att ifrågasätta - så jag ifrågasatte på egen hand och hamnade rätt långt ifrån min tro. Ett litet uppror kan man väl kalla det. Men i slutändan litar jag på den känslan som jag har, och den känslan säger att detta är det som jag tror på.

Så.. om någon frågar så pratar jag och berättar gärna, men jag försöker aldrig "pracka på" någon min religion, och det enda jag vill är att folk respekterar det jag tror på och låter det vara sedan.