Dag 11 - Mina syskon
Mina syskon.. Ja du. Jag har ju bara ett. Eller så bara och bara är det ju så klart inte! Världens bästa Storasyster är ju inte så lite...
Det skiljer 3,5 år mellan mig och min syster, vilket t ex innebar att vi aldrig har gått på "samma" skola - när jag gick på lågstadiet gick hon mellanstadiet osv.. så vi träffades aldrig i skolan.. och hade aldrig sällskap till skolan... och vi umgicks egentligen inte alls särskilt mycket om det inte var familjegrejer.
När jag började bli tonåring och Systern tyckte att hon var mycket vuxnare och mognare än mig bråkade vi extremt mycket! Vi är både extremt lika och extremt olika, haha! Samma teperament och envishet - men väldigt olika viljor. Och jag ville ju vara som hon, och hon ville absolut inte vara i närheten av mig, helst.
Det var väl egentligen inte förrän jag flyttade hemifrån jag med som hon och jag kunde umgås normalt.. när hon började förstå att jag faktiskt kunde ta hand om mig själv och nästan var lite vuxen jag med - och jag började förstå att allt hon sa inte var ett påhopp på mig (Men tror ju lätt det när man är lite osäker och så).
Nu är vi absolut bästa vänner och kan umgås hur bra som helst (även om vi såklart ibland fortfarande har olika viljor, haha!). Min syster kan jag prata om precis allt med och hon känner ju och förstår mig på ett helt annat sätt än alla andra.
PUSS på dig syster!
Det skiljer 3,5 år mellan mig och min syster, vilket t ex innebar att vi aldrig har gått på "samma" skola - när jag gick på lågstadiet gick hon mellanstadiet osv.. så vi träffades aldrig i skolan.. och hade aldrig sällskap till skolan... och vi umgicks egentligen inte alls särskilt mycket om det inte var familjegrejer.
När jag började bli tonåring och Systern tyckte att hon var mycket vuxnare och mognare än mig bråkade vi extremt mycket! Vi är både extremt lika och extremt olika, haha! Samma teperament och envishet - men väldigt olika viljor. Och jag ville ju vara som hon, och hon ville absolut inte vara i närheten av mig, helst.
Det var väl egentligen inte förrän jag flyttade hemifrån jag med som hon och jag kunde umgås normalt.. när hon började förstå att jag faktiskt kunde ta hand om mig själv och nästan var lite vuxen jag med - och jag började förstå att allt hon sa inte var ett påhopp på mig (Men tror ju lätt det när man är lite osäker och så).
Nu är vi absolut bästa vänner och kan umgås hur bra som helst (även om vi såklart ibland fortfarande har olika viljor, haha!). Min syster kan jag prata om precis allt med och hon känner ju och förstår mig på ett helt annat sätt än alla andra.
PUSS på dig syster!