Galnaste utekvällen någonsin..?
Dagen är lördagen den 8:e November.
Jag kommer hem till S typ klockan halv åtta. E är redan där. Vi sippar lite vin, skojar lite mer om Andreas i idoljuryn och eventuella fyrkanter. Men inser ganska snart att vi nog inte kommer komma in på v där han hänger torsdag-lördag varje vecka tydigen. Men vi äter lite god mat (S har gjort nån slags tacogratäng eftersom både E och jag är galna i tacos, det är äkta vänskap det) dricker mycket mer vin och ska tillslut vid tlvtiden bege oss utåt. Nu har vårt självförtoende hissats upp lite mer (för mycket?) och vi bestämmer oss för att det klart vi ska in på V.
Taxin går mot Sturekompaniet och vi har sån där tur som man aldrig annars har. En kille (nattklubbschefen...? Eller nåt sånt..?) ser oss i kön och känner igen E! Som har träffat honom nån gång tidigare tydligen, och släpper in oss, och han fixar även in oss på V. Sååå.. nu är vi inne på V.. och vem är INTE inne på V? Jo Andreas i idoljuryn. Besvikelsen är enorm men lägger sig rätt snart när vi köper sjukt goda drinkar och njuter av varandra sällskap och musiken.
Resten av kvällen där går typ ut på att försöka få S att förstå att Prins Carl Philip lookaliken som hon hittat faktiskt inte alls ser ut som orginalet och förresten inte ens är snygg. När klockan närmar sig stängning så går vi vidare till White Room där vi träffar H(S exex)+F+R som vi festat med tidigare när H+F varit och hälsat på. Sjukt roliga killar och allt förvandlas till en skrämmande rolig komedi med isbitar på alla möjliga ställen och dans på bord och stolar. Igen. Ibland måste bara skita i allt och bara ha roligt.
Sen när de stänger går vi vidare hem till Rs otroligt fina lägenhet och fortsätter festen där. KLockan 9 tror jag att jag somnar ungefär. På morgonen. I Rs säng. Och han är inte där (bara så ni vet). Vaknar lite då och då på morgonen och klockan halv ett ringer jag S. Vi skulle ju på bio klockan ett. S säger bara "Nej" när hon svarar och vi har bestämt oss för att vi skippar bion. KLokan tre på söndagseftermiddagen går jag ut genom porten och försöker luska ut vart jag är (ska inte sådana situationer bara uppstå när man har gått hem med ett one-night-stand? Inte när man inte ens har fått ligga?). Utan någon vidare framgång.. ringer M och säger att jag står i korsningen av den här och den här gatan och vill till en tunnelbana. Som tur är så hittar jag till en tunnelbana tillslut och tar mig till S.
Galet dygn. Men skoj. Men jag var död sen. Trodde det var ett skämt när klockan ringde på måndagsmorgonen. Jag är inte 20 år längre...
Jag kommer hem till S typ klockan halv åtta. E är redan där. Vi sippar lite vin, skojar lite mer om Andreas i idoljuryn och eventuella fyrkanter. Men inser ganska snart att vi nog inte kommer komma in på v där han hänger torsdag-lördag varje vecka tydigen. Men vi äter lite god mat (S har gjort nån slags tacogratäng eftersom både E och jag är galna i tacos, det är äkta vänskap det) dricker mycket mer vin och ska tillslut vid tlvtiden bege oss utåt. Nu har vårt självförtoende hissats upp lite mer (för mycket?) och vi bestämmer oss för att det klart vi ska in på V.
Taxin går mot Sturekompaniet och vi har sån där tur som man aldrig annars har. En kille (nattklubbschefen...? Eller nåt sånt..?) ser oss i kön och känner igen E! Som har träffat honom nån gång tidigare tydligen, och släpper in oss, och han fixar även in oss på V. Sååå.. nu är vi inne på V.. och vem är INTE inne på V? Jo Andreas i idoljuryn. Besvikelsen är enorm men lägger sig rätt snart när vi köper sjukt goda drinkar och njuter av varandra sällskap och musiken.
Resten av kvällen där går typ ut på att försöka få S att förstå att Prins Carl Philip lookaliken som hon hittat faktiskt inte alls ser ut som orginalet och förresten inte ens är snygg. När klockan närmar sig stängning så går vi vidare till White Room där vi träffar H(S exex)+F+R som vi festat med tidigare när H+F varit och hälsat på. Sjukt roliga killar och allt förvandlas till en skrämmande rolig komedi med isbitar på alla möjliga ställen och dans på bord och stolar. Igen. Ibland måste bara skita i allt och bara ha roligt.
Sen när de stänger går vi vidare hem till Rs otroligt fina lägenhet och fortsätter festen där. KLockan 9 tror jag att jag somnar ungefär. På morgonen. I Rs säng. Och han är inte där (bara så ni vet). Vaknar lite då och då på morgonen och klockan halv ett ringer jag S. Vi skulle ju på bio klockan ett. S säger bara "Nej" när hon svarar och vi har bestämt oss för att vi skippar bion. KLokan tre på söndagseftermiddagen går jag ut genom porten och försöker luska ut vart jag är (ska inte sådana situationer bara uppstå när man har gått hem med ett one-night-stand? Inte när man inte ens har fått ligga?). Utan någon vidare framgång.. ringer M och säger att jag står i korsningen av den här och den här gatan och vill till en tunnelbana. Som tur är så hittar jag till en tunnelbana tillslut och tar mig till S.
Galet dygn. Men skoj. Men jag var död sen. Trodde det var ett skämt när klockan ringde på måndagsmorgonen. Jag är inte 20 år längre...